airbiscuit

ibland ploppar det ut stora ord från små människor, och jag står kvar och ser förvånad ut.
det kan handla om en mening, eller den självklara kunskapen vissa har förfogats med; att kunna prata samt lyssna på människor. oavsett så kan det bli så att man står helt mållös inför människorna som bara vill en väl. i slutändan gör det mig glad, och har en viss påverkan på att jag känner mig delaktig i att för en gångs skull vara nere på jorden. och inte uppe eller nere och snurrar någon annanstans.

förövrigt bestämde jag mig förut för att dra på augustibuller i slutet på månaden. det är billigt och bra i jämförelse med andra aktuella sommarfestivaler och det innebär att jag kan lägga mer pengar på annat. jag behöver nya skor, och känner att jag är i ett desperat behov av en kamera. det ska faktiskt bli lite skönt att komma tillbaka till skolan och knäppa av sig lite. all denna fritid gör att man får en otrolig fantasi och hur mycket tankar som helst. det är därför jag har börjat skriva av mig lite här, det är nästintill ofattbart. det är nästan så att jag blir lite förvånad.

nu ska jag fortsätta äta kylskåpskall thaimat.