airbiscuit

Nu har jag deltagit i tävlingen för att få ett par asballa gladiatorskor, som äntligen inte är i läder. Det gör mig varm i hjärtat och jag hoppas att jag vinner!

Om inte, jao, då har jag iallafall plusat på ett sommarplagg på listan. För jag klippte nämligen av mina levis jeans till shorts igår.

Fan vad härligt, snart är min tvätt klar. Snorar och hostar gör jag förövrigt fortfarande men det är betydligt bättre nu än för några dagar sedan, så jag klagar absolut inte.

Veckan har varit sjukt slapp, måndagen hade vi ju fortfarande lov. Och resterande har jag varit sjukanmäld, för febern har legat i som fan. Men ätit i skolan har jag sannerligen gjort ändå. Gratis är gott, och verkligen värt att gå till skolan för.
 

Planer för sommaren? Ok! Jag har fått jobb som jordgubbsförsäljare i Strömstad. Vilket innebär sjukt mycket pendlande från Uddevalla, närmare bestämt tre timmar om dagen. Men för nästan 14000/månaden kan jag göra det mesta, om jag ska vara ärlig. Hade nog till och med kunnat jobba som bajsplockare eller knarklangare, om nu möjligheterna fanns och inte var sisådär.. stämplade.

Sen har jag även bestämt mig för att skaffa mig något som heter balans, så att jag ska kunna köpa longboard och faktiskt kunna ta mig fram på den. Mer chill än vanlig bräda! Högre hastigheter och det att man inte förväntas kunna massa jävla tricks och trams. Nu gäller det bara att kunna svänga, och det låter som något som passar mig alldeles utmärkt.

Lägenheten är uppsagd, och sista juni är jag fri från den lilla bunkern! Det är ju nästan så att man tar och fixar en utflyttningsfest, bara för att. Ett sista hejdå, och ett sista hej för alla dem som jag aldrig har bjudit hit för att den är så ful och liten. Emilia och jag har klurat lite, och det sista året blir så sjukt dyrt för henne om hon ska ha kvar sitt million dollar place. Så vi flyttar antagligen ihop i en stor 4:a nu efter sommaren, och det bara för att ja. Bara för att vi kan. Dem kostar ju lika mycket som 3:orna. Utöver det bangar jag fan inte 90kvadrat av festande och naturligtsvis.. pluggande. Då kan vi fixa en mysig plugghörna i varje rum, woho, drömscenario.

Och efter att jag har slitit som ett djur, sålt 5000kg jordgubbar, skaffat mig en fet bränna, rökt sönder mina lungor pga tristess, pendlat ihjäl mig och börjat prata med migsjälv som ett reslutat av ensamheten i ståndet. DÅ, då är jag fan värd en resa till Thailand. Emilia, Meyer, Alex och jag.



Jag har förövrigt kommit underfund med det att det är så sjukt mycket lättare att ta sig igenom dagarna ifall man har mål, och saker att se fram emot. Så ja, där var mina. Men verkligen inte alla. Det jobbigaste blir nog att fråga om den där jävla fikan. Nu ska jag samla mod.

Och bajsa! Tjingeling.

Jag vill lära känna dig.

Jag vill fika med dig. Jag vill hälla i mig fyra liter kaffe och kedjeröka ett paket cigaretter i ditt sällskap. Jag vill dela minnen från någon park i Göteborg med dig, jag vill bjuda dig på dansken och höra dig tacka nej, gå på spelningar med dig, känna takten från musiken enda nerifrån tårna. Utöver det vill jag även sitta hemma och dricka té med dig, och bara vara med dig. Slösa bort min tid på dig, och tycka att det är värdefullt. Jag vill ha dig, lika mycket som jag ville då.

Jag vill att du ska ogilla mina vanor, och det jag väljer att dricka och äta och allt sånt som du egentligen inte kan förstå dig på. Eller snarare förstå mina egna brister. Tro mig när jag säger att jag vill att du ska tycka att jag är det charmigaste äcklet du vet när jag tar upp fimpar från marken och röker dem helhjärtat.

Jag vill att du utmanar mig med ord, blickar, musik, och ditt sätt att vara på. För att så länge känslan finns, och din blick, är jag inte helt säker på ifall jag vill ignorera detta och leva vidare bara sådär. Det kan nog hända att jag tycker att det är värt att kämpa för din skull, och det förvånar mig faktiskt inte alls att jag har kommit fram till det. Det är likadant nu som det var då, och det är väl egentligen det enda som vi kan bygga på.

Och jag vill verkligen inte ångra att jag aldrig gjorde något, så jag har funderat lite. Ska vi ta en fika?

Jag har tjatat på Hannah länge nu på att jag ska få skriva ett inlägg, och nu när jag väl fått chansen har jag inte ens något vettigt att skriva.

Jag råkade somna, och sen orkade jag inte tvätta. Somnade dessutom med Kinapuff-påsen under täcket av någon konstig anledning, fetto-style! Dem var inte nådiga efteråt, alla hade smällt.

Sen drog jag till Emilia.

Nu ligger jag på mage med datorn framför mig i sängen, lyssnar på A Good Reason och funderar på att sova.

JAG VILL INTE TVÄTTAAAAAAAAAA



.. så jag funderar på att chilla med täcket och kinapuffar och cigg istället.

Ikväll är jag arg på mänskligheten igen.

http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/ http://www.animalrights.se/wallsofglass/

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=762&a=474729

Vad fan är detta för jävla skit? Att stänga in sina djur utan mat i ett halvår? Va? Det står ju att det till och med fanns torrfoderpåsar i lägenheten! Hur mycket tid kan det ta att öppna skiten? Och hur mycket vett krävs för att veta att man inte under några omständigheter lämnar sina hundar under en sån lång period?

Jag blir så jävla arg.

"22-åringen undgår fängelsestraff på grund av förmildrande omständigeter, domen blev i stället villkorlig och 80 dagsböter á 120 kronor. Kvinnan ska dessutom betala en del av sina advokatkostnader."

Hon är helt klart oförtjänt att leva ifall hon inte ens kan respektera djuren som hon själv valt att ta ansvar för. Och något borde göras åt Sveriges syn på fel och fel, straffen här kan knappast klassas som straff. Stackars fitta som måste betala för sina egna advokatkostnader.

Någon borde skjuta henne.

Det blev ingen idrottslektion, gick upp, men kom snabbt på att jag hade fetaste håltimman tills nästa lektion. Och fyra timmar utan att ha något att göra är inte det roligaste, alls. Nästa vecka ska jag förbereda ordentligt med något att pyssla med under tiden, det kommer kännas bra att få gjort något vettigt.

Det var tacosoppa med bröd till idag. Som skulle följas upp med en screentryckslektion! Dock var läraren sjuk, så jag och Emilia väntade in mitt utvecklingssamtal som började 15:40. Väntan var ångestfylld, måste jag tillägga. Jag fick reda på hur min närvaro och frånvaro låg till nu i veckan, och det såg inte alls bra ut. Garanterat att studiemedel skulle rykas.

Tur att siffrorna inte stämde, och att jag får en ny chans på att bättra mig. Denna gången gäller det! Och efter denna veckans oro, blev det hela till en stor fet wake-up call. Motivationssnack satt även på listan och efteråt kändes det faktiskt bra.

Efteråt, då min kropp och mitt sinne äntligen kunde slappna av någorlunda, drog Emilia, Fäck och jag ett par kaffen på rådhuset. Och sedan spenderade jag och Emilia resten av kvällen hos henne med skratt och mat.

Hängde förövrigt med min nya iPod idag, hela dagen! Ett stort tack till Luby. Det har varit a total blast i skolan, jämfört med andra dagar, såna musiklösa dagar. Kanske kan det bero på bristen av lektioner just idag, men vi kör på musiken iallafall. Gött.

Nu ska jag käka en apelsin, och lyssna på Kings of Leon. Har du inte hört dem är du bög.

Snubbens stämmor är hur goa som helst, och melodierna etsar sig fast i huvudet på dem skönaste sätten. Tjarrå! 

Kom förövrigt på att jag inte nämnt någonting alls om Lars Erikssons mysspelning i Karlskoga!

Luby, Emilia och jag roadtrip:ade stenhårt med Lubys farmor&sambo till den lilla hålan som inte ens kunde erbjuda en kopp kaffe efter att klockan slagit 16:00 en lördag. Det blev dock en lyckad dag, trots att stackaren som uppträdde hade influensa och kanske inte var helt på topp. Emilia och jag höll på att somna, rätt ovanlig känsla, men det var mysigt. Vi hade ett jävla strul med kameran också! Men till slut lyckades vi åtminstone få någorlunda skärpa, och även lite stämning i bilden.

NU ska jag samla kraft inför idrottslektionen! 4-real!

Dead Prez - Be Healthy står på repeat, synd att jag inte upptäckte dem tidigare och hann spara lite pengar till att dra ned till Lunden och kika på dem. Det hade varit hur värt som helst, och dessutom få träffa lite internet homeboys också.

Det känns som om det var hundra år sedan jag skrev någonting här på bloggen, iallafall något lite mer av den vettiga stilen. Mycket har hänt sen senaste inlägget och jag tror att, oavsett vad ni tycker om att läsa om mitt farande, måste jag nog dra en liten episod om vad som hänt det senaste. För min egna skull faktiskt.

Helgen 23-24e var helskön. Skrev i det förra inlägget att jag skulle möta upp Clarah för att sedan dra till Andy. Väl i gbg var stämningen go, glodde på en halvgalen film med halvdana brittiska skådespelare med halvdan inspelning vid en halvdan sjö. Men det var rätt gött med allt som råkade vara halvdant just då. Kanske var det för att peppen inför fredag-lördag var så stor. Egentligen var nog filmen inte alls så som jag minns den, kanske borde ta och se om den nu när jag har lite andra ögon och tankarna fokuserade på att jag faktiskt sitter tillbakalutad och att filmen rullar.

Drog in till Centralen tidigt under morgondagen, kirrade hyrbilen och träffade sedan upp med en annan snubbe som skulle med ut på äventyr. Hela resan kändes faktiskt helt annorlunda från att åka med uffevalla-gänget, vi körde direkt mot Linköping och jag fick tjata mig till en kissepaus. Tillskillnad från att behöva tjata sig till att fortsätta åka i rätt riktning som inte var fullt så ovanligt.

Oldschool pumpades till en början, och sedan eurodisco. Hela vägen. Vi hade allsång, det var rätt gött. Det bröt isen mellan generationerna också, jag kände mig rätt liten för en gångs skull, så det var skönt med lite studs emellan vevorna.

Framme och pigga och alerta och peppade och när båda benen hade somnat redan i huskvarna, sträckte vi på oss och drog en pizza. Jag käkade upp hela, 5/5 toasters, lätt.

Skylten var nästa stopp och där skulle den mesta tiden tillbringas! Banden var sjukt bra. Kände verkligen känslan från 2007's Deadfest, samtidigt som jag strikt kan säga att något saknades. Det kanske till och med var fler saker än en som saknades, men något var det. Kameran hölls stadigt och jag var nog mer uppe vid scenkanten och fotade än nere och hängde där jag skulle.

Det kändes skönt att träffa alla igen, och dessutom som alltid: Nya känningar! Morris blev en sådan, och sånt gött häng har jag inte haft på länge. Jag och Clarah ockuperade hans systers mysiga lägenhet, och han styrde både det ena och det andra. Så det vill jag verkligen tacka för! Godis har nog förövrigt aldrig smakat så bra.

Stay Hungry bestämde sig för att spela, trots att det inte var planerat. Delad speltid med Lions Den, som absolut är ett av Sveriges bästa band inom scenen. Innan hade jag bara sett både Andy och Staffan som gubbar, med en rejält kärlek till eurodisco. Nästan lite överbeskyddande mot oss mindre. Det blev helt andra påsar med chips: Flertal slag med micken i pannan, blod, skrik och ännu mer skrik mellan låtarna. Helgött att se att dessa människorna har något som glöder så jävla mycket inom sig, och att dem inte kör på någon sorts image överhuvudtaget.

Jag kändes inte som om jag hade något som talade emot mig under hela helgen. Nu i efterhand ser jag att bilderna som jag tagit hade kunnat bli så sjukt mycket bättre, men Staffan sa det bäst:
 - Musiken är inte perfekt, och då ska inte bilderna vara det heller.

Kanske blir det att en och annan bild dyker upp i något fanzine, jag kan ju alltid hoppas lite. Dem som sett har gillat än så länge, det känns grymt bra faktiskt. Christian i Death Is Not Glamorous tyckte att bilderna såg coola ut, sånt värmer ju alltid! Detta var ju trots allt första seriösa spelningsshootet.

____________________________________________________________________________________________

 

Onsdagen - GG
Torsdagen - Sticky Fingers
Fredagen - Rockbaren
Lördagen - Invigning av en tatueringsstudio(dvs: gratis alkohol, mat), Haket/Saturn och Kellys
Jag söp alldeles för mycket. Pengarna är borta. Men det är rätt lungt, det var Fäcks krogendebut.

Men nu räcker det, jag måste samla kraft inför morgondagens idrottslektion. Chao!

Eftersom att jag har hoppat av både matte-b och psykologi-a blev det håltimmar och grejer idag enligt schemat, och då slutade det självklart med att jag låg kvar i sängen och sov bort dagen istället.

Nu i efterhand känns det så jävla slappt, och jag ångrar det faktiskt. Jag är nog bara ett par hårstrån från att studiebidraget och inackorderingsbidraget ska dras. Det hade varit förjävla surt, men tydligen är jag för lat och omotiverad att gå. Trots det att jag vet konsekvenserna. Skärpning!

Förövrigt sitter jag med sjukt dåligt samvete! Skulle ha mött upp med en snubbe idag, men jag orkade helt enkelt inte. Viljan var väl inte så stor heller, för den delen. Och det slutade med att jag fick smsa och säga att jag inte hann. Usch, oärlighet är inte min grej, och smset lät inte ens övertalande.

Men Göteborg blir det i vilket fall, om jag ska räkna med att komma iväg till Linköping under morgondagen. Ska möta upp med Clarah och Andy och sedan dra oss till hans ställe antar jag.

Nu ska jag packa massa skit som jag egentligen är för lat för, men ok, tjarrå!

Idag börjar vi 10:30, men käck och glad som jag råkar vara just idag: Fullt påklädd och till och med hunnit äta frukost innan klockan slog 08:00. Det känns bra att någon berättar för mig att vi har sovmorgon! Nu ska jag ned och terra Emilia för att hon inte ringde mig tidigare. Chingles!

' Gotta go to work, gotta go to work, gotta have a job'

Idag har jag insett hur himla fattig jag verkligen är. I och med att jag har insett att jag är beroende av andras pengar, som jag ska få. Pappas julkappspengar, och min brors pengar till mig som jag skulle ha fått för över ett år sedan.

Fire & Ice kommer att bli hur värt som helst. 380:- för biljett, 300:- för resa både dit och hem med hyrbil och bensin osvosv. Jag hoppas verkligen att resan blir trevlig! Jag har 800 ifall allt går som det ska, synd bara att det inte blir något över att spendera i varken skivhörnan eller bland merchet. Det är väl sånt som får tas! Banden ska jag ju titta på i vilket fall, och såklart med Clarah vid min sida.

Iallafall: Joshua James cover på Modest Mouse' låt Custom Concern spelas på repeat. Videon ligger uppe på youtube och han har en helt perfekt mun. Hans läppar och hans tänder är seriöst så jävla sexiga att jag tror att jag smäller av. Att han sedan har sånt chillhår och sitter med en gitarr, och råkar ha världens finaste röst är ju inte ett helt minus heller.

Hannah kom förövrigt hit igår, efter att ha hon skjutit upp hennes besök sen i måndags. Nu är hon här i vilket fall! Och hon ser ut som en riktig säl när hon ligger med dubbelhaka i min säng och tittar på L-word. Det är såna här stunder man blir extra glad över att höra att människor tycker man är lika.

Imorgon ska jag och Emilia spendera kvällen i Lidköping hos Luby! Spelkväll tror jag. Rappakaljan och kameran skulle med iallafall. Lördagen drar vi till Karlskoga och kikar på Lars Eriksson. Hans låtar är sjukt sköna, och det ska bli mysigt att ta del av en annan del av det som står på scen. Jag ser ju bara annars skrik-och-skrönband som min pappa gärna refererar det som.

Nu är klockan över 00, och det är skolan imorgon. Ska väl försöka slita Hannah från sin lesbiska serie, så att jag kan sätta på en film och försöka sova. Jag har försovit mig nästan hela den här veckan känns det som, och det är inte alls bra med tanke på att jag fick en varning lite innan lovet om min frånvaro.

Med båda katterna bredvid mig och Joshua James genom laptophögtalarna drar jag mig tillbaka. Tjarrå.

Försov mig igår till skolan, och råkade vakna till att solen gick ned. Ingen höjdare ifall man nu tänkt att man skulle vända på dygnet, och komma in i den så kallade 'rätta' rutinen igen.

Som vanligt när jag vaknar när jag inte borde, har jag ångest. Så sjukt störande. Och det beror inte bara på det att jag har försovit mig, ännu en gång.. Utan och för att jag inte har några planer. Jag vet att jag inte kommer att kunna somna i tid, igen. Och i det här fallet visste jag även det att mina två vänner som jag umgås som mest med här i stan, att båda ligger hemma och är sjuka pga att en viss Emmy smittat dem. Som sagt, lite ångest i kroppen är jobbigt, men inget som någon dött av. Iallafall inte i en sån här töntig situation som att inte ha något att göra.

Jag fick iallafall några samtal av Luby, som höll mig på andra tankar. Och även ett räddande samtal från Emilia senare som berättade att hon var friskare och även tillbaka i stan. Lättnad. Något att göra senare, eller snarare: Någon att vara med, en garanti att slippa tänka alldeles för mycket och äntligen någon som jag kan tjata hål i huvudet på! Eftersom att hon varit sjuk ett litet tag så hade jag som bästa vän hur mycket oviktigt som helst att dela med mig av. Jag är glad över att hon orkar lyssna faktiskt!

Vi kikade på 'Persuit of Happyness' med Will Smith och grät en liten skvätt båda två, jag tror det behövdes. Tankarna snurrade på som utav bara helvete, och filmen går ju ut på att hitta lyckan. Och prioritera behov såklart. Att saker som man tidigare tagit för givet försvinner, bara sådär, utan att man själv kan göra något för att påverka. Eller det att man gör allt man kan fast att det inte räcker till. Och givetvis låg det mycket tyngd på vad lycka är, och hur man nu kan tänka sig hitta den. Filmen gav inga svar utan lämnade mig bara med ännu mer frågor om migsjälv och olika situationer.

Väl hemma och jättedålig på att somna, började jag kolla på The Notebook som jag har på datorn. Trodde inte att den fungerade, men det gjorde den visst. Efter den sorgliga och jobbiga och fina kärlekshistorian blev det andra funderingar. Trots att jag är så trött på funderingar just nu, kan jag inte hjälpa det. Man tänker lite på dem relationer och känslor man haft. Och med relationer menar jag inte stämpeln flickvän/pojkvän, för det kan jag inte säga att jag ärligt har haft. Utan mer relationer som man har till människor, möjliga relationer och relationer som varit. Vissa relationer som bara ligger och vilar till exempel.

Nu i sommar blir det tre år sedan jag såg min första crush! Kanske till och med fyra, hm. Tiden går iallafall sjuk fort, och sist jag såg den här människan var han lika lite min typ som han alltid har varit. Musik och hjärta på rätt ställe, verkar han dock ha. Fast det räcker inte alltid till. Och med detta sagt kan jag helt ärligt säga att som 14-åring hade jag upplevt kärlek vid första ögonkastet. Så ni som har tappat hoppet kan ju gå och dö eller något, för att ge upp en sån sak är som att ge upp hela sigsjälv, och det är inget någon fyndig jävel kan stå och propagera för.

Som det är nu annars, i det så kallade nuläget, så sitter jag och funderar på min nuvarande situation. Vad händer från och med i fredags till fem månader framåt? Jag är glad över att du hörde av dig såpass fort, det tvekar jag på om jag själv hade gjort. Det gick ett dygn. Och så fort jag hade svarat på ditt mail och sedan loggade ut, började jag undra hur du hade det. Det trodde jag att jag skulle få svar på nästa gång jag loggade in och mail-symbolen blinkade, men icke, jag hade lite fel där en stund. Smurfen38, K40 undrade hur läget var. Det är la gött, svarade jag.

Det jag ville komma fram till idag var väl det att ibland slås man av olika saker som gör att man ifrågasätter lycka och vad det innebär. Man sätter saker i olika fack, och stämpar dem med olika möjligheter om framtiden. Ikväll, eller inatt, eller imorse, har jag kommit till lite mer klarhet. Men efter ett telefonsamtal som störde upp lite är jag lika tveksam och lika beslutsam som innan, när det gäller lycka och vägen dit.


Vi får se vad som händer nu, men ja, det är la gött.
Nu ringer det igen..

Förutom att min hosta har tagit upp all vad ork och energi heter, har mitt lov fortsatt och slutat rätt ok. Häromdagen när jag trodde jag mådde som sämst, fick jag en fin deal av min kära vän Jonathan. Om jag peppade lite på spelkväll skulle jag få värktabletter, bafucin, té och skjuts tillochfrån. An offer which can't be turned down! Jag drog med mig Emilia och vi åkte upp.

Det var total pajfest redan när vi kom dit. Snubbarna fixade ihop två feta matpajer, och utöver det, som om det inte räckte liksom, så styrde Pacman upp en ännu fetare äpplepaj som vi skulle ha som efterkäk. Jag hade hand om vaniljsåsen, och det gick lika dåligt som vanligt! Hade senare sönder en kopp, och Jonathan hade flertal utbrott på mig under kvällen. Antingen får jag skärpa mig när det kommer till mina kunskaper inom köket, eller så får Jonathan ta och chilla lite. Jag håller på det sista, om jag ska vara ärlig!

Vi dukade finbordet, för att slå på stort, och som jag ser det nu efteråt, så kan man väl säga att det var deras avskedsmiddag. Finporslinet var framme, tjusiga vinglas och små namnskyltar som Uffe gjort alldeles själv prydde bordet.

Vi käkade upp allt som fanns, himla gött.

Efteråt spelade vi lite 'den ofrivillige spelaren', och med min feber och hosta kunde jag verkligen klassats som den ofrivilliga spelaren. Men det var la gött. För vi bastade efteråt. Som tur var slapp jag frostbadet, och pga att jag var sjuk slapp jag även mesförklaringen som Emilia fick som också skippade.

Jag vet inte riktigt när detta var, när det är lov och jag inte sover särskilt bra är inte kollen på dagarna den bästa. Men jag tror att det var någon dag efter trippen till Örebro och Killing The Dream, i söndags. Den 5e blir det då.. Go resa! Feberyran tog över, men jag hade som tur var fina människor vid min sida som hjälpte till med ett och annat. Spelningen i sig kunde ha varit bättre. Jag hade peppat innan för att fota och sådär, men jag kom på migsjälv när jag stod och försökte ställa in inställningarna på kameran att jag inte ens hade lust till det. Och såfort det blev kallt så blev det svinkallt, och likaså då det blev varmt. Musiken kunde jag knappt njuta av, och dem körde inte ens Critical Though - besviken Emmy. Som sagt, gött folk iallafall.

Clarah hängde med hem, och natten utan sömn avslutades på sjukhuset. Jag blir så sjukt förbannad på det svenska systemet, återigen. Helt slut, halvt gråtande på sjukhuset, blir jag skickad till sjukvårdsupplysningsnumret. Och sätts därmed i kö på 32minuter. Vad fan är detta liksom? Jag vet vad felet är. Feber, hosta, halsont, och antaglig öroninflammation. Jag behöver inte någon jävel via en telefonlinje som säger till mig hur ont jag har och inte. Blev sjukt sur, så det slutade med att jag gick in på apoteket och möttes av en bitterfitta som motvilligt hjälpte mig välja ut värktabletter och dylikt, som förövrigt var det dyraste jag köpt på länge. Sen snodde jag en fralla i cafeterian.

Nu är det en sån fin hal torsdagsnatt, och jag är sjukare än sist. Det känns som om jag blir sjuk på nytt hela tiden, och fick dessutom höra idag att den nya influensan håller i sig i ungefär åtta veckor. Så jävla fint ifall det nu är den som jag har fångat upp!

Det manliga gänget åker förövrigt till Spanien nu om ca 2h. Vi ses när det blir varmt igen!

Nu ska jag hosta vidare och dö lite, dricka vatten och lida i min ensamhet. Förövrigt hälsar Sick Jacken & Cynic att dem är det bästa man kan hitta inom hiphopvärldens musikväg just nu.

Chingles!

Det värker i hela kroppen på mig. Både utan och innan.

Jag vill bara att du ska åka, nu.
Jag orkar inte tänka på dig mer.
Och inte heller känna mig osäker och instängd.

Åk så att jag kan tänka på annat och tränga undan annat. Dem minsta jobbiga känslorna gör så att allt annat dras fram och utöver det förstärks. Och jag vet inte om jag är redo för det än, eller snarare: Jag vet att jag inte orkar ta itu med det än.

Vad är det som händer med mig egentligen? Det känns som om att all min tid är dötid. Som om att jag väntar på någonting som aldrig händer. För om jag tänker efter har jag inte några speciella mål, utan vill bara ifrån lilla Uddevalla. Är det tankarna om vad som händer sen som får mig att hamna i ett känslomässigt ide, eller vadå?

Jag är sjuk! Har feber, hosta och jag antar att baksmällan fortfarande sitter i sen nyårsafton/nyårsmorgonen. Utöver det har jag en rejält jävla mensvärk och är hungrig som ett as. Hela dagen idag har jag dragit ut på att laga mat, och när klockan slog 19:00 gick min buss till lysekil och seg som jag är hade jag fortfarande inte slängt ihop något! Jag och min lillebror bestämde oss för att kirra snabbkäk från gatuköket i närheten, och såklart att jag får en vanlig hamburgare istället för en vegetarisk. Och förkyld och jävlig som jag är känner jag ingenting, och tvekar såklart inte heller på ifall den är veg eller inte med tanke på att jag känner snubbarna som jobbar där. Efter tugga nummer två luktar det dött så att till och med min snorfyllda näsa känner det.

Jag både grät och spydde medans mamma ringde ned till stället och fixade så att jag numera äter och dricker där gratis jämt. Tur i oturen, synd bara att misstagen måste vara såhär vidriga och betydelsefulla. Det är ju förfan som om att jag skulle stå där nere och bjuda muslimerna på griskött och säga att det är av det finaste halal man kunde hitta.

Jaja, nu ska jag vänta på att min matlust ska para sig med min hunger så jag kan äta och vara back on track. Sån himla fin kväll! Tjingeling.