Two sides to every story
Eftersom att jag har hoppat av både matte-b och psykologi-a blev det håltimmar och grejer idag enligt schemat, och då slutade det självklart med att jag låg kvar i sängen och sov bort dagen istället.
Nu i efterhand känns det så jävla slappt, och jag ångrar det faktiskt. Jag är nog bara ett par hårstrån från att studiebidraget och inackorderingsbidraget ska dras. Det hade varit förjävla surt, men tydligen är jag för lat och omotiverad att gå. Trots det att jag vet konsekvenserna. Skärpning!
Förövrigt sitter jag med sjukt dåligt samvete! Skulle ha mött upp med en snubbe idag, men jag orkade helt enkelt inte. Viljan var väl inte så stor heller, för den delen. Och det slutade med att jag fick smsa och säga att jag inte hann. Usch, oärlighet är inte min grej, och smset lät inte ens övertalande.
Men Göteborg blir det i vilket fall, om jag ska räkna med att komma iväg till Linköping under morgondagen. Ska möta upp med Clarah och Andy och sedan dra oss till hans ställe antar jag.
Nu ska jag packa massa skit som jag egentligen är för lat för, men ok, tjarrå!
Nu i efterhand känns det så jävla slappt, och jag ångrar det faktiskt. Jag är nog bara ett par hårstrån från att studiebidraget och inackorderingsbidraget ska dras. Det hade varit förjävla surt, men tydligen är jag för lat och omotiverad att gå. Trots det att jag vet konsekvenserna. Skärpning!
Förövrigt sitter jag med sjukt dåligt samvete! Skulle ha mött upp med en snubbe idag, men jag orkade helt enkelt inte. Viljan var väl inte så stor heller, för den delen. Och det slutade med att jag fick smsa och säga att jag inte hann. Usch, oärlighet är inte min grej, och smset lät inte ens övertalande.
Men Göteborg blir det i vilket fall, om jag ska räkna med att komma iväg till Linköping under morgondagen. Ska möta upp med Clarah och Andy och sedan dra oss till hans ställe antar jag.
Nu ska jag packa massa skit som jag egentligen är för lat för, men ok, tjarrå!
Abbie Martin
Idag börjar vi 10:30, men käck och glad som jag råkar vara just idag: Fullt påklädd och till och med hunnit äta frukost innan klockan slog 08:00. Det känns bra att någon berättar för mig att vi har sovmorgon! Nu ska jag ned och terra Emilia för att hon inte ringde mig tidigare. Chingles!
Custom Concern
' Gotta go to work, gotta go to work, gotta have a job'
Idag har jag insett hur himla fattig jag verkligen är. I och med att jag har insett att jag är beroende av andras pengar, som jag ska få. Pappas julkappspengar, och min brors pengar till mig som jag skulle ha fått för över ett år sedan.
Fire & Ice kommer att bli hur värt som helst. 380:- för biljett, 300:- för resa både dit och hem med hyrbil och bensin osvosv. Jag hoppas verkligen att resan blir trevlig! Jag har 800 ifall allt går som det ska, synd bara att det inte blir något över att spendera i varken skivhörnan eller bland merchet. Det är väl sånt som får tas! Banden ska jag ju titta på i vilket fall, och såklart med Clarah vid min sida.
Iallafall: Joshua James cover på Modest Mouse' låt Custom Concern spelas på repeat. Videon ligger uppe på youtube och han har en helt perfekt mun. Hans läppar och hans tänder är seriöst så jävla sexiga att jag tror att jag smäller av. Att han sedan har sånt chillhår och sitter med en gitarr, och råkar ha världens finaste röst är ju inte ett helt minus heller.
Hannah kom förövrigt hit igår, efter att ha hon skjutit upp hennes besök sen i måndags. Nu är hon här i vilket fall! Och hon ser ut som en riktig säl när hon ligger med dubbelhaka i min säng och tittar på L-word. Det är såna här stunder man blir extra glad över att höra att människor tycker man är lika.
Imorgon ska jag och Emilia spendera kvällen i Lidköping hos Luby! Spelkväll tror jag. Rappakaljan och kameran skulle med iallafall. Lördagen drar vi till Karlskoga och kikar på Lars Eriksson. Hans låtar är sjukt sköna, och det ska bli mysigt att ta del av en annan del av det som står på scen. Jag ser ju bara annars skrik-och-skrönband som min pappa gärna refererar det som.
Nu är klockan över 00, och det är skolan imorgon. Ska väl försöka slita Hannah från sin lesbiska serie, så att jag kan sätta på en film och försöka sova. Jag har försovit mig nästan hela den här veckan känns det som, och det är inte alls bra med tanke på att jag fick en varning lite innan lovet om min frånvaro.
Med båda katterna bredvid mig och Joshua James genom laptophögtalarna drar jag mig tillbaka. Tjarrå.
Idag har jag insett hur himla fattig jag verkligen är. I och med att jag har insett att jag är beroende av andras pengar, som jag ska få. Pappas julkappspengar, och min brors pengar till mig som jag skulle ha fått för över ett år sedan.
Fire & Ice kommer att bli hur värt som helst. 380:- för biljett, 300:- för resa både dit och hem med hyrbil och bensin osvosv. Jag hoppas verkligen att resan blir trevlig! Jag har 800 ifall allt går som det ska, synd bara att det inte blir något över att spendera i varken skivhörnan eller bland merchet. Det är väl sånt som får tas! Banden ska jag ju titta på i vilket fall, och såklart med Clarah vid min sida.
Iallafall: Joshua James cover på Modest Mouse' låt Custom Concern spelas på repeat. Videon ligger uppe på youtube och han har en helt perfekt mun. Hans läppar och hans tänder är seriöst så jävla sexiga att jag tror att jag smäller av. Att han sedan har sånt chillhår och sitter med en gitarr, och råkar ha världens finaste röst är ju inte ett helt minus heller.
Hannah kom förövrigt hit igår, efter att ha hon skjutit upp hennes besök sen i måndags. Nu är hon här i vilket fall! Och hon ser ut som en riktig säl när hon ligger med dubbelhaka i min säng och tittar på L-word. Det är såna här stunder man blir extra glad över att höra att människor tycker man är lika.
Imorgon ska jag och Emilia spendera kvällen i Lidköping hos Luby! Spelkväll tror jag. Rappakaljan och kameran skulle med iallafall. Lördagen drar vi till Karlskoga och kikar på Lars Eriksson. Hans låtar är sjukt sköna, och det ska bli mysigt att ta del av en annan del av det som står på scen. Jag ser ju bara annars skrik-och-skrönband som min pappa gärna refererar det som.
Nu är klockan över 00, och det är skolan imorgon. Ska väl försöka slita Hannah från sin lesbiska serie, så att jag kan sätta på en film och försöka sova. Jag har försovit mig nästan hela den här veckan känns det som, och det är inte alls bra med tanke på att jag fick en varning lite innan lovet om min frånvaro.
Med båda katterna bredvid mig och Joshua James genom laptophögtalarna drar jag mig tillbaka. Tjarrå.
One of us must know
Försov mig igår till skolan, och råkade vakna till att solen gick ned. Ingen höjdare ifall man nu tänkt att man skulle vända på dygnet, och komma in i den så kallade 'rätta' rutinen igen.
Som vanligt när jag vaknar när jag inte borde, har jag ångest. Så sjukt störande. Och det beror inte bara på det att jag har försovit mig, ännu en gång.. Utan och för att jag inte har några planer. Jag vet att jag inte kommer att kunna somna i tid, igen. Och i det här fallet visste jag även det att mina två vänner som jag umgås som mest med här i stan, att båda ligger hemma och är sjuka pga att en viss Emmy smittat dem. Som sagt, lite ångest i kroppen är jobbigt, men inget som någon dött av. Iallafall inte i en sån här töntig situation som att inte ha något att göra.
Jag fick iallafall några samtal av Luby, som höll mig på andra tankar. Och även ett räddande samtal från Emilia senare som berättade att hon var friskare och även tillbaka i stan. Lättnad. Något att göra senare, eller snarare: Någon att vara med, en garanti att slippa tänka alldeles för mycket och äntligen någon som jag kan tjata hål i huvudet på! Eftersom att hon varit sjuk ett litet tag så hade jag som bästa vän hur mycket oviktigt som helst att dela med mig av. Jag är glad över att hon orkar lyssna faktiskt!
Vi kikade på 'Persuit of Happyness' med Will Smith och grät en liten skvätt båda två, jag tror det behövdes. Tankarna snurrade på som utav bara helvete, och filmen går ju ut på att hitta lyckan. Och prioritera behov såklart. Att saker som man tidigare tagit för givet försvinner, bara sådär, utan att man själv kan göra något för att påverka. Eller det att man gör allt man kan fast att det inte räcker till. Och givetvis låg det mycket tyngd på vad lycka är, och hur man nu kan tänka sig hitta den. Filmen gav inga svar utan lämnade mig bara med ännu mer frågor om migsjälv och olika situationer.
Väl hemma och jättedålig på att somna, började jag kolla på The Notebook som jag har på datorn. Trodde inte att den fungerade, men det gjorde den visst. Efter den sorgliga och jobbiga och fina kärlekshistorian blev det andra funderingar. Trots att jag är så trött på funderingar just nu, kan jag inte hjälpa det. Man tänker lite på dem relationer och känslor man haft. Och med relationer menar jag inte stämpeln flickvän/pojkvän, för det kan jag inte säga att jag ärligt har haft. Utan mer relationer som man har till människor, möjliga relationer och relationer som varit. Vissa relationer som bara ligger och vilar till exempel.
Nu i sommar blir det tre år sedan jag såg min första crush! Kanske till och med fyra, hm. Tiden går iallafall sjuk fort, och sist jag såg den här människan var han lika lite min typ som han alltid har varit. Musik och hjärta på rätt ställe, verkar han dock ha. Fast det räcker inte alltid till. Och med detta sagt kan jag helt ärligt säga att som 14-åring hade jag upplevt kärlek vid första ögonkastet. Så ni som har tappat hoppet kan ju gå och dö eller något, för att ge upp en sån sak är som att ge upp hela sigsjälv, och det är inget någon fyndig jävel kan stå och propagera för.
Som det är nu annars, i det så kallade nuläget, så sitter jag och funderar på min nuvarande situation. Vad händer från och med i fredags till fem månader framåt? Jag är glad över att du hörde av dig såpass fort, det tvekar jag på om jag själv hade gjort. Det gick ett dygn. Och så fort jag hade svarat på ditt mail och sedan loggade ut, började jag undra hur du hade det. Det trodde jag att jag skulle få svar på nästa gång jag loggade in och mail-symbolen blinkade, men icke, jag hade lite fel där en stund. Smurfen38, K40 undrade hur läget var. Det är la gött, svarade jag.
Det jag ville komma fram till idag var väl det att ibland slås man av olika saker som gör att man ifrågasätter lycka och vad det innebär. Man sätter saker i olika fack, och stämpar dem med olika möjligheter om framtiden. Ikväll, eller inatt, eller imorse, har jag kommit till lite mer klarhet. Men efter ett telefonsamtal som störde upp lite är jag lika tveksam och lika beslutsam som innan, när det gäller lycka och vägen dit.
Vi får se vad som händer nu, men ja, det är la gött.
Nu ringer det igen..
Som vanligt när jag vaknar när jag inte borde, har jag ångest. Så sjukt störande. Och det beror inte bara på det att jag har försovit mig, ännu en gång.. Utan och för att jag inte har några planer. Jag vet att jag inte kommer att kunna somna i tid, igen. Och i det här fallet visste jag även det att mina två vänner som jag umgås som mest med här i stan, att båda ligger hemma och är sjuka pga att en viss Emmy smittat dem. Som sagt, lite ångest i kroppen är jobbigt, men inget som någon dött av. Iallafall inte i en sån här töntig situation som att inte ha något att göra.
Jag fick iallafall några samtal av Luby, som höll mig på andra tankar. Och även ett räddande samtal från Emilia senare som berättade att hon var friskare och även tillbaka i stan. Lättnad. Något att göra senare, eller snarare: Någon att vara med, en garanti att slippa tänka alldeles för mycket och äntligen någon som jag kan tjata hål i huvudet på! Eftersom att hon varit sjuk ett litet tag så hade jag som bästa vän hur mycket oviktigt som helst att dela med mig av. Jag är glad över att hon orkar lyssna faktiskt!
Vi kikade på 'Persuit of Happyness' med Will Smith och grät en liten skvätt båda två, jag tror det behövdes. Tankarna snurrade på som utav bara helvete, och filmen går ju ut på att hitta lyckan. Och prioritera behov såklart. Att saker som man tidigare tagit för givet försvinner, bara sådär, utan att man själv kan göra något för att påverka. Eller det att man gör allt man kan fast att det inte räcker till. Och givetvis låg det mycket tyngd på vad lycka är, och hur man nu kan tänka sig hitta den. Filmen gav inga svar utan lämnade mig bara med ännu mer frågor om migsjälv och olika situationer.
Väl hemma och jättedålig på att somna, började jag kolla på The Notebook som jag har på datorn. Trodde inte att den fungerade, men det gjorde den visst. Efter den sorgliga och jobbiga och fina kärlekshistorian blev det andra funderingar. Trots att jag är så trött på funderingar just nu, kan jag inte hjälpa det. Man tänker lite på dem relationer och känslor man haft. Och med relationer menar jag inte stämpeln flickvän/pojkvän, för det kan jag inte säga att jag ärligt har haft. Utan mer relationer som man har till människor, möjliga relationer och relationer som varit. Vissa relationer som bara ligger och vilar till exempel.
Nu i sommar blir det tre år sedan jag såg min första crush! Kanske till och med fyra, hm. Tiden går iallafall sjuk fort, och sist jag såg den här människan var han lika lite min typ som han alltid har varit. Musik och hjärta på rätt ställe, verkar han dock ha. Fast det räcker inte alltid till. Och med detta sagt kan jag helt ärligt säga att som 14-åring hade jag upplevt kärlek vid första ögonkastet. Så ni som har tappat hoppet kan ju gå och dö eller något, för att ge upp en sån sak är som att ge upp hela sigsjälv, och det är inget någon fyndig jävel kan stå och propagera för.
Som det är nu annars, i det så kallade nuläget, så sitter jag och funderar på min nuvarande situation. Vad händer från och med i fredags till fem månader framåt? Jag är glad över att du hörde av dig såpass fort, det tvekar jag på om jag själv hade gjort. Det gick ett dygn. Och så fort jag hade svarat på ditt mail och sedan loggade ut, började jag undra hur du hade det. Det trodde jag att jag skulle få svar på nästa gång jag loggade in och mail-symbolen blinkade, men icke, jag hade lite fel där en stund. Smurfen38, K40 undrade hur läget var. Det är la gött, svarade jag.
Det jag ville komma fram till idag var väl det att ibland slås man av olika saker som gör att man ifrågasätter lycka och vad det innebär. Man sätter saker i olika fack, och stämpar dem med olika möjligheter om framtiden. Ikväll, eller inatt, eller imorse, har jag kommit till lite mer klarhet. Men efter ett telefonsamtal som störde upp lite är jag lika tveksam och lika beslutsam som innan, när det gäller lycka och vägen dit.
Vi får se vad som händer nu, men ja, det är la gött.
Nu ringer det igen..
It ain't hard to see this country ain't me
Förutom att min hosta har tagit upp all vad ork och energi heter, har mitt lov fortsatt och slutat rätt ok. Häromdagen när jag trodde jag mådde som sämst, fick jag en fin deal av min kära vän Jonathan. Om jag peppade lite på spelkväll skulle jag få värktabletter, bafucin, té och skjuts tillochfrån. An offer which can't be turned down! Jag drog med mig Emilia och vi åkte upp.
Det var total pajfest redan när vi kom dit. Snubbarna fixade ihop två feta matpajer, och utöver det, som om det inte räckte liksom, så styrde Pacman upp en ännu fetare äpplepaj som vi skulle ha som efterkäk. Jag hade hand om vaniljsåsen, och det gick lika dåligt som vanligt! Hade senare sönder en kopp, och Jonathan hade flertal utbrott på mig under kvällen. Antingen får jag skärpa mig när det kommer till mina kunskaper inom köket, eller så får Jonathan ta och chilla lite. Jag håller på det sista, om jag ska vara ärlig!
Vi dukade finbordet, för att slå på stort, och som jag ser det nu efteråt, så kan man väl säga att det var deras avskedsmiddag. Finporslinet var framme, tjusiga vinglas och små namnskyltar som Uffe gjort alldeles själv prydde bordet.
Vi käkade upp allt som fanns, himla gött.
Efteråt spelade vi lite 'den ofrivillige spelaren', och med min feber och hosta kunde jag verkligen klassats som den ofrivilliga spelaren. Men det var la gött. För vi bastade efteråt. Som tur var slapp jag frostbadet, och pga att jag var sjuk slapp jag även mesförklaringen som Emilia fick som också skippade.
Jag vet inte riktigt när detta var, när det är lov och jag inte sover särskilt bra är inte kollen på dagarna den bästa. Men jag tror att det var någon dag efter trippen till Örebro och Killing The Dream, i söndags. Den 5e blir det då.. Go resa! Feberyran tog över, men jag hade som tur var fina människor vid min sida som hjälpte till med ett och annat. Spelningen i sig kunde ha varit bättre. Jag hade peppat innan för att fota och sådär, men jag kom på migsjälv när jag stod och försökte ställa in inställningarna på kameran att jag inte ens hade lust till det. Och såfort det blev kallt så blev det svinkallt, och likaså då det blev varmt. Musiken kunde jag knappt njuta av, och dem körde inte ens Critical Though - besviken Emmy. Som sagt, gött folk iallafall.
Clarah hängde med hem, och natten utan sömn avslutades på sjukhuset. Jag blir så sjukt förbannad på det svenska systemet, återigen. Helt slut, halvt gråtande på sjukhuset, blir jag skickad till sjukvårdsupplysningsnumret. Och sätts därmed i kö på 32minuter. Vad fan är detta liksom? Jag vet vad felet är. Feber, hosta, halsont, och antaglig öroninflammation. Jag behöver inte någon jävel via en telefonlinje som säger till mig hur ont jag har och inte. Blev sjukt sur, så det slutade med att jag gick in på apoteket och möttes av en bitterfitta som motvilligt hjälpte mig välja ut värktabletter och dylikt, som förövrigt var det dyraste jag köpt på länge. Sen snodde jag en fralla i cafeterian.
Nu är det en sån fin hal torsdagsnatt, och jag är sjukare än sist. Det känns som om jag blir sjuk på nytt hela tiden, och fick dessutom höra idag att den nya influensan håller i sig i ungefär åtta veckor. Så jävla fint ifall det nu är den som jag har fångat upp!
Det manliga gänget åker förövrigt till Spanien nu om ca 2h. Vi ses när det blir varmt igen!
Nu ska jag hosta vidare och dö lite, dricka vatten och lida i min ensamhet. Förövrigt hälsar Sick Jacken & Cynic att dem är det bästa man kan hitta inom hiphopvärldens musikväg just nu.
Chingles!
Det var total pajfest redan när vi kom dit. Snubbarna fixade ihop två feta matpajer, och utöver det, som om det inte räckte liksom, så styrde Pacman upp en ännu fetare äpplepaj som vi skulle ha som efterkäk. Jag hade hand om vaniljsåsen, och det gick lika dåligt som vanligt! Hade senare sönder en kopp, och Jonathan hade flertal utbrott på mig under kvällen. Antingen får jag skärpa mig när det kommer till mina kunskaper inom köket, eller så får Jonathan ta och chilla lite. Jag håller på det sista, om jag ska vara ärlig!
Vi dukade finbordet, för att slå på stort, och som jag ser det nu efteråt, så kan man väl säga att det var deras avskedsmiddag. Finporslinet var framme, tjusiga vinglas och små namnskyltar som Uffe gjort alldeles själv prydde bordet.
Vi käkade upp allt som fanns, himla gött.
Efteråt spelade vi lite 'den ofrivillige spelaren', och med min feber och hosta kunde jag verkligen klassats som den ofrivilliga spelaren. Men det var la gött. För vi bastade efteråt. Som tur var slapp jag frostbadet, och pga att jag var sjuk slapp jag även mesförklaringen som Emilia fick som också skippade.
Jag vet inte riktigt när detta var, när det är lov och jag inte sover särskilt bra är inte kollen på dagarna den bästa. Men jag tror att det var någon dag efter trippen till Örebro och Killing The Dream, i söndags. Den 5e blir det då.. Go resa! Feberyran tog över, men jag hade som tur var fina människor vid min sida som hjälpte till med ett och annat. Spelningen i sig kunde ha varit bättre. Jag hade peppat innan för att fota och sådär, men jag kom på migsjälv när jag stod och försökte ställa in inställningarna på kameran att jag inte ens hade lust till det. Och såfort det blev kallt så blev det svinkallt, och likaså då det blev varmt. Musiken kunde jag knappt njuta av, och dem körde inte ens Critical Though - besviken Emmy. Som sagt, gött folk iallafall.
Clarah hängde med hem, och natten utan sömn avslutades på sjukhuset. Jag blir så sjukt förbannad på det svenska systemet, återigen. Helt slut, halvt gråtande på sjukhuset, blir jag skickad till sjukvårdsupplysningsnumret. Och sätts därmed i kö på 32minuter. Vad fan är detta liksom? Jag vet vad felet är. Feber, hosta, halsont, och antaglig öroninflammation. Jag behöver inte någon jävel via en telefonlinje som säger till mig hur ont jag har och inte. Blev sjukt sur, så det slutade med att jag gick in på apoteket och möttes av en bitterfitta som motvilligt hjälpte mig välja ut värktabletter och dylikt, som förövrigt var det dyraste jag köpt på länge. Sen snodde jag en fralla i cafeterian.
Nu är det en sån fin hal torsdagsnatt, och jag är sjukare än sist. Det känns som om jag blir sjuk på nytt hela tiden, och fick dessutom höra idag att den nya influensan håller i sig i ungefär åtta veckor. Så jävla fint ifall det nu är den som jag har fångat upp!
Det manliga gänget åker förövrigt till Spanien nu om ca 2h. Vi ses när det blir varmt igen!
Nu ska jag hosta vidare och dö lite, dricka vatten och lida i min ensamhet. Förövrigt hälsar Sick Jacken & Cynic att dem är det bästa man kan hitta inom hiphopvärldens musikväg just nu.
Chingles!
- Can you tell her where i am?
Det värker i hela kroppen på mig. Både utan och innan.
Jag vill bara att du ska åka, nu.
Jag orkar inte tänka på dig mer.
Och inte heller känna mig osäker och instängd.
Åk så att jag kan tänka på annat och tränga undan annat. Dem minsta jobbiga känslorna gör så att allt annat dras fram och utöver det förstärks. Och jag vet inte om jag är redo för det än, eller snarare: Jag vet att jag inte orkar ta itu med det än.
Jag vill bara att du ska åka, nu.
Jag orkar inte tänka på dig mer.
Och inte heller känna mig osäker och instängd.
Åk så att jag kan tänka på annat och tränga undan annat. Dem minsta jobbiga känslorna gör så att allt annat dras fram och utöver det förstärks. Och jag vet inte om jag är redo för det än, eller snarare: Jag vet att jag inte orkar ta itu med det än.
Jävla oflyt hela tiden!
Vad är det som händer med mig egentligen? Det känns som om att all min tid är dötid. Som om att jag väntar på någonting som aldrig händer. För om jag tänker efter har jag inte några speciella mål, utan vill bara ifrån lilla Uddevalla. Är det tankarna om vad som händer sen som får mig att hamna i ett känslomässigt ide, eller vadå?
Jag är sjuk! Har feber, hosta och jag antar att baksmällan fortfarande sitter i sen nyårsafton/nyårsmorgonen. Utöver det har jag en rejält jävla mensvärk och är hungrig som ett as. Hela dagen idag har jag dragit ut på att laga mat, och när klockan slog 19:00 gick min buss till lysekil och seg som jag är hade jag fortfarande inte slängt ihop något! Jag och min lillebror bestämde oss för att kirra snabbkäk från gatuköket i närheten, och såklart att jag får en vanlig hamburgare istället för en vegetarisk. Och förkyld och jävlig som jag är känner jag ingenting, och tvekar såklart inte heller på ifall den är veg eller inte med tanke på att jag känner snubbarna som jobbar där. Efter tugga nummer två luktar det dött så att till och med min snorfyllda näsa känner det.
Jag både grät och spydde medans mamma ringde ned till stället och fixade så att jag numera äter och dricker där gratis jämt. Tur i oturen, synd bara att misstagen måste vara såhär vidriga och betydelsefulla. Det är ju förfan som om att jag skulle stå där nere och bjuda muslimerna på griskött och säga att det är av det finaste halal man kunde hitta.
Jaja, nu ska jag vänta på att min matlust ska para sig med min hunger så jag kan äta och vara back on track. Sån himla fin kväll! Tjingeling.
Jag är sjuk! Har feber, hosta och jag antar att baksmällan fortfarande sitter i sen nyårsafton/nyårsmorgonen. Utöver det har jag en rejält jävla mensvärk och är hungrig som ett as. Hela dagen idag har jag dragit ut på att laga mat, och när klockan slog 19:00 gick min buss till lysekil och seg som jag är hade jag fortfarande inte slängt ihop något! Jag och min lillebror bestämde oss för att kirra snabbkäk från gatuköket i närheten, och såklart att jag får en vanlig hamburgare istället för en vegetarisk. Och förkyld och jävlig som jag är känner jag ingenting, och tvekar såklart inte heller på ifall den är veg eller inte med tanke på att jag känner snubbarna som jobbar där. Efter tugga nummer två luktar det dött så att till och med min snorfyllda näsa känner det.
Jag både grät och spydde medans mamma ringde ned till stället och fixade så att jag numera äter och dricker där gratis jämt. Tur i oturen, synd bara att misstagen måste vara såhär vidriga och betydelsefulla. Det är ju förfan som om att jag skulle stå där nere och bjuda muslimerna på griskött och säga att det är av det finaste halal man kunde hitta.
Jaja, nu ska jag vänta på att min matlust ska para sig med min hunger så jag kan äta och vara back on track. Sån himla fin kväll! Tjingeling.
