airbiscuit

Vad är det som händer med mig egentligen? Det känns som om att all min tid är dötid. Som om att jag väntar på någonting som aldrig händer. För om jag tänker efter har jag inte några speciella mål, utan vill bara ifrån lilla Uddevalla. Är det tankarna om vad som händer sen som får mig att hamna i ett känslomässigt ide, eller vadå?

Jag är sjuk! Har feber, hosta och jag antar att baksmällan fortfarande sitter i sen nyårsafton/nyårsmorgonen. Utöver det har jag en rejält jävla mensvärk och är hungrig som ett as. Hela dagen idag har jag dragit ut på att laga mat, och när klockan slog 19:00 gick min buss till lysekil och seg som jag är hade jag fortfarande inte slängt ihop något! Jag och min lillebror bestämde oss för att kirra snabbkäk från gatuköket i närheten, och såklart att jag får en vanlig hamburgare istället för en vegetarisk. Och förkyld och jävlig som jag är känner jag ingenting, och tvekar såklart inte heller på ifall den är veg eller inte med tanke på att jag känner snubbarna som jobbar där. Efter tugga nummer två luktar det dött så att till och med min snorfyllda näsa känner det.

Jag både grät och spydde medans mamma ringde ned till stället och fixade så att jag numera äter och dricker där gratis jämt. Tur i oturen, synd bara att misstagen måste vara såhär vidriga och betydelsefulla. Det är ju förfan som om att jag skulle stå där nere och bjuda muslimerna på griskött och säga att det är av det finaste halal man kunde hitta.

Jaja, nu ska jag vänta på att min matlust ska para sig med min hunger så jag kan äta och vara back on track. Sån himla fin kväll! Tjingeling.