Du sa att du skulle stanna. Vad hände med dina ord?

Vad hände med det då? Du försvinner bort lite mer för varje dag som går, fast jag tror verkligen inte att du är medveten om det själv. Vad ska man säga då? Att man känner på sig att du hellre är någon annanstans med någon annan? Och vad ska du säga då egentligen? Ingenting vettigt alls.

Och nej, detta inlägget går inte ut på det man kan tro. Jag är bara arg, och besviken.

MEN OKOKOKOKOKOK. Du får göra som du vill och det vet du, du vet även om att jag ställer upp när som helst när det gäller vad som helst. Men inte ifall det fortsätter såhär och jag passar när det passar dig. Då är vänskapen inte likgiltig längre, och därmed ingen idé överhuvudtaget. Fast man ska ju inte springa före i tiden, det finns ju ingen som vet vad som kommer hända nästa vecka eller nästa månad när det gäller sånt här. Jag hoppas lite halvt, och såklart i smyg på att allt tar en 180-twist och jag får tillbaka min bästa vän.

Men man ska alltid tacka den man ska tacka för ny fin bekantskap, absolut, för det har jag minsann fått på köpet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0