You say you’re looking for someone, who can pick you up every time you fall
Allt verkar lösa sig nu, och det känns faktiskt skönt att äntligen ha turen vid sin sida, dock är jag lite nervös inför hur allt verkligen kommer att lösa sig. Efter en tursväng måste man väl mötas av en bit otur som jämnar ut det hela lite? Måste man inte det? Vad klassas som tur och otur då? Pengar, lycka, vänner, ett liv med ett naturligt flyt? Eller kanske ett liv helt utan flyt.
Vänner, familj och en rätt förnuftig ekonomi är för mig inte helt på oturens sida. Och det har jag trots allt så gott som alltid haft, men det är inte alltid att det är något som man tänker så mycket eller ofta på precis, vilket är lite surt. För mig känns det som om att sålänge jag har de ovannämnda så har jag det ok. Mer än ok.
Med en ekonomi som får heta duga kan man göra rätt mycket utan att klagotillfällen dyker upp! Prioritering är viktigt. Eller kanske inte. Jag slösar pengar på det som känns nödvändigt, både för kroppen och för hälsan och för nöjets skull. Lite roadtrips till diverse spelningar har man nästan aldrig för lite pengar för, i alla fall inte i början på månaden då man har råd att slösa lite mera. Värre är det ju när man sitter sista veckan med sina 2kr på kortet, har varit på månadens roligaste grej och får veta att det händer något ännu roligare inom loppet av några dagar och man veeerkligen inte har råd. Sånt, mina vänner, är surt! Jag missade Deadfest och jag grämer(heter det så?) mig fortfarande över det, iochförsig så har det bara gått några veckor, men ändå. Det var tydligen ett jävla slag.
Men i alla fall, som vanligt har jag ingen aning om vad jag ska skriva om eller om det ens är något vettigt eller läsvärt. Personligen bryr jag mig nog inte speciellt mycket heller. Jag har ny laptop och ny skiva och myskläder på mig, det kan inte bli så mycket bättre i vilket fall. Men jag sitter här med Bob Dylans Greatest Hits och väntar in min otur sålänge ändå.
Vänner, familj och en rätt förnuftig ekonomi är för mig inte helt på oturens sida. Och det har jag trots allt så gott som alltid haft, men det är inte alltid att det är något som man tänker så mycket eller ofta på precis, vilket är lite surt. För mig känns det som om att sålänge jag har de ovannämnda så har jag det ok. Mer än ok.
Med en ekonomi som får heta duga kan man göra rätt mycket utan att klagotillfällen dyker upp! Prioritering är viktigt. Eller kanske inte. Jag slösar pengar på det som känns nödvändigt, både för kroppen och för hälsan och för nöjets skull. Lite roadtrips till diverse spelningar har man nästan aldrig för lite pengar för, i alla fall inte i början på månaden då man har råd att slösa lite mera. Värre är det ju när man sitter sista veckan med sina 2kr på kortet, har varit på månadens roligaste grej och får veta att det händer något ännu roligare inom loppet av några dagar och man veeerkligen inte har råd. Sånt, mina vänner, är surt! Jag missade Deadfest och jag grämer(heter det så?) mig fortfarande över det, iochförsig så har det bara gått några veckor, men ändå. Det var tydligen ett jävla slag.
Men i alla fall, som vanligt har jag ingen aning om vad jag ska skriva om eller om det ens är något vettigt eller läsvärt. Personligen bryr jag mig nog inte speciellt mycket heller. Jag har ny laptop och ny skiva och myskläder på mig, det kan inte bli så mycket bättre i vilket fall. Men jag sitter här med Bob Dylans Greatest Hits och väntar in min otur sålänge ändå.
Kommentarer
Trackback