Du sa att du skulle stanna. Vad hände med dina ord?
Vad hände med det då? Du försvinner bort lite mer för varje dag som går, fast jag tror verkligen inte att du är medveten om det själv. Vad ska man säga då? Att man känner på sig att du hellre är någon annanstans med någon annan? Och vad ska du säga då egentligen? Ingenting vettigt alls.
Och nej, detta inlägget går inte ut på det man kan tro. Jag är bara arg, och besviken.
MEN OKOKOKOKOKOK. Du får göra som du vill och det vet du, du vet även om att jag ställer upp när som helst när det gäller vad som helst. Men inte ifall det fortsätter såhär och jag passar när det passar dig. Då är vänskapen inte likgiltig längre, och därmed ingen idé överhuvudtaget. Fast man ska ju inte springa före i tiden, det finns ju ingen som vet vad som kommer hända nästa vecka eller nästa månad när det gäller sånt här. Jag hoppas lite halvt, och såklart i smyg på att allt tar en 180-twist och jag får tillbaka min bästa vän.
Men man ska alltid tacka den man ska tacka för ny fin bekantskap, absolut, för det har jag minsann fått på köpet!
Och nej, detta inlägget går inte ut på det man kan tro. Jag är bara arg, och besviken.
MEN OKOKOKOKOKOK. Du får göra som du vill och det vet du, du vet även om att jag ställer upp när som helst när det gäller vad som helst. Men inte ifall det fortsätter såhär och jag passar när det passar dig. Då är vänskapen inte likgiltig längre, och därmed ingen idé överhuvudtaget. Fast man ska ju inte springa före i tiden, det finns ju ingen som vet vad som kommer hända nästa vecka eller nästa månad när det gäller sånt här. Jag hoppas lite halvt, och såklart i smyg på att allt tar en 180-twist och jag får tillbaka min bästa vän.
Men man ska alltid tacka den man ska tacka för ny fin bekantskap, absolut, för det har jag minsann fått på köpet!
You say you’re looking for someone, who can pick you up every time you fall
Allt verkar lösa sig nu, och det känns faktiskt skönt att äntligen ha turen vid sin sida, dock är jag lite nervös inför hur allt verkligen kommer att lösa sig. Efter en tursväng måste man väl mötas av en bit otur som jämnar ut det hela lite? Måste man inte det? Vad klassas som tur och otur då? Pengar, lycka, vänner, ett liv med ett naturligt flyt? Eller kanske ett liv helt utan flyt.
Vänner, familj och en rätt förnuftig ekonomi är för mig inte helt på oturens sida. Och det har jag trots allt så gott som alltid haft, men det är inte alltid att det är något som man tänker så mycket eller ofta på precis, vilket är lite surt. För mig känns det som om att sålänge jag har de ovannämnda så har jag det ok. Mer än ok.
Med en ekonomi som får heta duga kan man göra rätt mycket utan att klagotillfällen dyker upp! Prioritering är viktigt. Eller kanske inte. Jag slösar pengar på det som känns nödvändigt, både för kroppen och för hälsan och för nöjets skull. Lite roadtrips till diverse spelningar har man nästan aldrig för lite pengar för, i alla fall inte i början på månaden då man har råd att slösa lite mera. Värre är det ju när man sitter sista veckan med sina 2kr på kortet, har varit på månadens roligaste grej och får veta att det händer något ännu roligare inom loppet av några dagar och man veeerkligen inte har råd. Sånt, mina vänner, är surt! Jag missade Deadfest och jag grämer(heter det så?) mig fortfarande över det, iochförsig så har det bara gått några veckor, men ändå. Det var tydligen ett jävla slag.
Men i alla fall, som vanligt har jag ingen aning om vad jag ska skriva om eller om det ens är något vettigt eller läsvärt. Personligen bryr jag mig nog inte speciellt mycket heller. Jag har ny laptop och ny skiva och myskläder på mig, det kan inte bli så mycket bättre i vilket fall. Men jag sitter här med Bob Dylans Greatest Hits och väntar in min otur sålänge ändå.
Vänner, familj och en rätt förnuftig ekonomi är för mig inte helt på oturens sida. Och det har jag trots allt så gott som alltid haft, men det är inte alltid att det är något som man tänker så mycket eller ofta på precis, vilket är lite surt. För mig känns det som om att sålänge jag har de ovannämnda så har jag det ok. Mer än ok.
Med en ekonomi som får heta duga kan man göra rätt mycket utan att klagotillfällen dyker upp! Prioritering är viktigt. Eller kanske inte. Jag slösar pengar på det som känns nödvändigt, både för kroppen och för hälsan och för nöjets skull. Lite roadtrips till diverse spelningar har man nästan aldrig för lite pengar för, i alla fall inte i början på månaden då man har råd att slösa lite mera. Värre är det ju när man sitter sista veckan med sina 2kr på kortet, har varit på månadens roligaste grej och får veta att det händer något ännu roligare inom loppet av några dagar och man veeerkligen inte har råd. Sånt, mina vänner, är surt! Jag missade Deadfest och jag grämer(heter det så?) mig fortfarande över det, iochförsig så har det bara gått några veckor, men ändå. Det var tydligen ett jävla slag.
Men i alla fall, som vanligt har jag ingen aning om vad jag ska skriva om eller om det ens är något vettigt eller läsvärt. Personligen bryr jag mig nog inte speciellt mycket heller. Jag har ny laptop och ny skiva och myskläder på mig, det kan inte bli så mycket bättre i vilket fall. Men jag sitter här med Bob Dylans Greatest Hits och väntar in min otur sålänge ändå.
Oh, all the words I should not know
jag är så sjukt avundsjuk. hejdå!
how to be miss amsterdam
hannah flyttar till amsterdam nästa söndag. om mindre än en vecka sitter hon på flygplatsen och har precis kommit fram till hennes framtida liv. gah.
jag vill just nu iochförsig inget mer än att strypa henne! önska att hon har det skit och kommer hem. att hon vantrivs som aldrig förr och att alla kommer att ogilla henne och i det lilla tillfället då hon känner sina inälvor skaka, att hon tänker på hur mycket hon saknar sin lillasyster och ÅKER HEM IGEN.
men det gör jag såklart inte. jag ler lite och ger henne en kram eller två, för jag är ju bara avundsjuk.
jag vill just nu iochförsig inget mer än att strypa henne! önska att hon har det skit och kommer hem. att hon vantrivs som aldrig förr och att alla kommer att ogilla henne och i det lilla tillfället då hon känner sina inälvor skaka, att hon tänker på hur mycket hon saknar sin lillasyster och ÅKER HEM IGEN.
men det gör jag såklart inte. jag ler lite och ger henne en kram eller två, för jag är ju bara avundsjuk.
det man räknar med är inte att räkna med det heller.
och nu är det nog dags för ännu en bit avreagering, det räckte inte med det förra inlägget.
pengar och sveriges ruttna system.
jag tycker faktiskt att det är helt ok med bidrag! jag lever själv på bidrag från staten, och sånt som staten har fixat och stökat med, för att få allt att gå runt.
inackorderingsbidrag för att kunna hantera skolan rätt och ha ork till att klara av saker. mitt underhållsbidrag får jag också, eftersom att jag inte bor hemma. men kanske är jag i främst behov av det för att jag har en pappa som ligger och gnider sig bland pengarna i en annan stad, och vägrar dela med sig. och för att hålla mitt psyke stabilt gentemot honom, har jag dom pengarna för att dämpa hur arg jag egentligen är. och det slutgiltliga: har man närvaro i skolan så har man studiebidrag. vilket jag egentligen inte förstår mig på. jag kan nästan sätta pengar på att vi är dom enda i hela vida världen som får betalt för att gå i skolan, få en utbildning (som vi faktiskt gör för våran egen skull).
personligen är väl pengarna helt ok att få, jag klagar inte precis. men all koncentration ligger på pengarna känns det som. jag menar: jag vill kunna plugga för min egen skull, gå i skolan för att kunna känna mig om ens liite smartare när jag kommit hem varje dag. men just nu är allt jag tänker på det att jag måste gå dit och få mitt förbannade bidrag och betala den ännu jävligare hyran. tillochmed våran egen framtid och våra framtida kunskaper och kanske tillochmed framtida tillgångar styrs av pengar.
men så vet ju alla det också -en gör skillnad, men mååånga gör förändringar, ibland stora förändringar. och hur dumt låter inte det att göra en 180-attitydsförändring (vilket i många fall inte hade varit helt fel, iochförsig..) och strunt i pengarna och plugga för vårat eget bästa?
... näe. skulle inte tro det.
jag känner mig grymt liten när jag sitter här framför min skärm och har en sån överdriven träsmak i röven att jag inget hellre vill ha än en kudde under min bakdel.
och nu kommer poängen (om det ens är någon, hm) med rubriken. vad kan man räkna med, när det gäller pengar? jag är student, och längre upp bland allt tjat nämnde jag mina fina bidrag (jag måste tillägga att jag spenderade hela sommaren med att jobba ihop hyror/skulder osvosv då bidragen inte fanns där, jag är faktiskt inte den som är lat)!
men iallafall: när sommaren slutade, började även studiebidraget och inackorderingsbidraget att komma igång igen (trodde jag). en liten skillnad var det sedan förra året, reglerna och utgivningsdatumen för bidragen har ändrats, och tydligen får man inga pengar förren i slutet av september.
jahapp. "ok" -kul att ni säger till.
min kära moder ligger ute med ca 4500kr, som hon egentligen inte alls har, och det finns inget eller ingen som står vid hennes sida i detta fallet. jag har fyra syskon, varav 2 bor hemma hos henne och en är hemma ibland och den andra ser jag knappt röken av. men pengarna går till min hyra. och här igen kan jag nämna att jag känner mig alldeles för liten i situationen i sig för att kunna göra nångonting åt det. vi får stöd, men inte tillräckligt. och vad kan man göra när det stödet man räknat med att få, inte är att räkna med? och tillråga så fick jag oturen på min sida och mina arbetsgivare "glömdde" att sätta in mer än halva min lön.
vad som brister vet vi redan, vad som suger, ja, det vet vi också. men jag har inte kommit så långt att jag har klurat ut någon lösning än, men det kommer väl någon dag då jag eller någon annan orkar lägga ned tillräckligt med energi när det gäller både att plugga sveriges uppbyggnad, och alldeles för dumma politiker.
nu ska jag gå och skita lite pengar, brb lol.
pengar och sveriges ruttna system.
jag tycker faktiskt att det är helt ok med bidrag! jag lever själv på bidrag från staten, och sånt som staten har fixat och stökat med, för att få allt att gå runt.
inackorderingsbidrag för att kunna hantera skolan rätt och ha ork till att klara av saker. mitt underhållsbidrag får jag också, eftersom att jag inte bor hemma. men kanske är jag i främst behov av det för att jag har en pappa som ligger och gnider sig bland pengarna i en annan stad, och vägrar dela med sig. och för att hålla mitt psyke stabilt gentemot honom, har jag dom pengarna för att dämpa hur arg jag egentligen är. och det slutgiltliga: har man närvaro i skolan så har man studiebidrag. vilket jag egentligen inte förstår mig på. jag kan nästan sätta pengar på att vi är dom enda i hela vida världen som får betalt för att gå i skolan, få en utbildning (som vi faktiskt gör för våran egen skull).
personligen är väl pengarna helt ok att få, jag klagar inte precis. men all koncentration ligger på pengarna känns det som. jag menar: jag vill kunna plugga för min egen skull, gå i skolan för att kunna känna mig om ens liite smartare när jag kommit hem varje dag. men just nu är allt jag tänker på det att jag måste gå dit och få mitt förbannade bidrag och betala den ännu jävligare hyran. tillochmed våran egen framtid och våra framtida kunskaper och kanske tillochmed framtida tillgångar styrs av pengar.
men så vet ju alla det också -en gör skillnad, men mååånga gör förändringar, ibland stora förändringar. och hur dumt låter inte det att göra en 180-attitydsförändring (vilket i många fall inte hade varit helt fel, iochförsig..) och strunt i pengarna och plugga för vårat eget bästa?
... näe. skulle inte tro det.
jag känner mig grymt liten när jag sitter här framför min skärm och har en sån överdriven träsmak i röven att jag inget hellre vill ha än en kudde under min bakdel.
och nu kommer poängen (om det ens är någon, hm) med rubriken. vad kan man räkna med, när det gäller pengar? jag är student, och längre upp bland allt tjat nämnde jag mina fina bidrag (jag måste tillägga att jag spenderade hela sommaren med att jobba ihop hyror/skulder osvosv då bidragen inte fanns där, jag är faktiskt inte den som är lat)!
men iallafall: när sommaren slutade, började även studiebidraget och inackorderingsbidraget att komma igång igen (trodde jag). en liten skillnad var det sedan förra året, reglerna och utgivningsdatumen för bidragen har ändrats, och tydligen får man inga pengar förren i slutet av september.
jahapp. "ok" -kul att ni säger till.
min kära moder ligger ute med ca 4500kr, som hon egentligen inte alls har, och det finns inget eller ingen som står vid hennes sida i detta fallet. jag har fyra syskon, varav 2 bor hemma hos henne och en är hemma ibland och den andra ser jag knappt röken av. men pengarna går till min hyra. och här igen kan jag nämna att jag känner mig alldeles för liten i situationen i sig för att kunna göra nångonting åt det. vi får stöd, men inte tillräckligt. och vad kan man göra när det stödet man räknat med att få, inte är att räkna med? och tillråga så fick jag oturen på min sida och mina arbetsgivare "glömdde" att sätta in mer än halva min lön.
vad som brister vet vi redan, vad som suger, ja, det vet vi också. men jag har inte kommit så långt att jag har klurat ut någon lösning än, men det kommer väl någon dag då jag eller någon annan orkar lägga ned tillräckligt med energi när det gäller både att plugga sveriges uppbyggnad, och alldeles för dumma politiker.
nu ska jag gå och skita lite pengar, brb lol.
in the corners of the basements of this world. i guess our wishes don't do dishes or brake repairs
vad kan man göra när människor får fel uppfattning? och inte fel uppfattning som om att -ojdå, det var ju tråkigt! utan en riktigt hjärtskärande uppfattning. vad gör man, och vad är det som går i sönder inombords?
jag pratar om allt och ingenting oftast, men just nu är jag bara arg. och besviken.
som människa med en sexualitet som dom flesta har man sex med den enstaka människan/människorna man vill ha sex med. frivilligt sex. oftast bra sex faktiskt, och en bra känsla inombords är att räkna med iallafall. men att ha såkallat "hämnd-sex", och sedan få höra den mest nedsättande kommentaren någonsin efteråt? -vill du ha betalt?
vad är det då man har gjort för att snubben ska få den uppfattningen. jag kan bara tänka mig hur jag själv skulle reagera, som inte är flörtig av något slag mot någon. den som står mig närmast var den som fick smällen, och jag vet bara vilket slag i ansiktet det var att höra. slag överallt.
hon gillar att vara ute. hon är nybliven krogmänniska, och har nyss upptäckt att hon faktiskt trivs i fina kläder. hon är rak, ärlig och har den bästa humorn i världen.
ångest är för människor som förtjänar det, inte för människor som är rädd om andras samveten utöver sitt egna.
jag pratar om allt och ingenting oftast, men just nu är jag bara arg. och besviken.
som människa med en sexualitet som dom flesta har man sex med den enstaka människan/människorna man vill ha sex med. frivilligt sex. oftast bra sex faktiskt, och en bra känsla inombords är att räkna med iallafall. men att ha såkallat "hämnd-sex", och sedan få höra den mest nedsättande kommentaren någonsin efteråt? -vill du ha betalt?
vad är det då man har gjort för att snubben ska få den uppfattningen. jag kan bara tänka mig hur jag själv skulle reagera, som inte är flörtig av något slag mot någon. den som står mig närmast var den som fick smällen, och jag vet bara vilket slag i ansiktet det var att höra. slag överallt.
hon gillar att vara ute. hon är nybliven krogmänniska, och har nyss upptäckt att hon faktiskt trivs i fina kläder. hon är rak, ärlig och har den bästa humorn i världen.
ångest är för människor som förtjänar det, inte för människor som är rädd om andras samveten utöver sitt egna.
